Med respekt för hundraåriga traditioner

Ari och Leena Lehikoinen

Huvudbyggnaden på gården Sipilä byggdes 1876 och har drag av den särpräglade Österbottniska byggstilen. Gården ligger mitt i det vackra väglandskapet i Kuikka och dess byggnader bildar en harmonisk, kvadratisk gård som ramas in av en bod från sent 1800-tal, en bastu, en timrad ladugård från tidigt 1900-tal och ett tröskhus.

Så beskrivs Sipilä gård i en publikation om landskapstypiska och värdefulla kulturmiljöer i mellersta Finland. Gården, som numer heter Hovila, är sedan några år också familjen Lehikoinens hem.

Ari och Leena Lehikoinen köpte gården av Leenas morbrors familj för ungefär tio år sedan. Gårdsplanen andades landsbygdens gamla värdighet, trakten verkade trivsam och härifrån var det enkelt för familjens döttrar att åka till stan för att studera och arbeta. Men det stod också tidigt klart att det gamla timmerhuset skulle kräva mycket arbete.

– Det fanns överhuvudtaget inga faciliteter på gården och vi bestämde oss för att börja renovera huset i prioritetsordning. Men vi lät bli att stressa, berättar Ari och fortsätter, försöker man få allt klart på en gång så blir det bara stressigt.

– Huset hade värmts upp med vedeldad varmvattenberedare och el, vilket ju både är dyrt och lite krävande. Vi började med att installera bergvärme och året därpå skaffade vi oss ett regnvattensystem. Först därefter var det takets tur. Det var verkligen dags att göra något åt det – sist det gamla tegeltaket hade renoverats var någon gång efter kriget.

Det lönar sig att vänta på att den rätte takläggaren

Ari och Leena bad om offerter från en rad olika företag och flera takläggare kom också och besökte gården. Ingen firma stod dock ut ur mängden och Ari frågade snart sina arbetskamrater om tips på bra takläggare.

– Jag jobbar som automationsmontör på Stora Enso i Kemi och bland kollegorna var det flera som rekommenderade Vesivek. Kollegorna hade varit mycket nöjda och kunde varmt rekommendera företaget. Jag blev intresserad och ringde till Vesivek bara för att få reda på att de saknade representation i våra trakter. Det var en återvändsgränd, så vi beslöt att skjuta renoveringen på framtiden.

Några månader gick men i september 2014 ringde det på Aris telefon. Det var Vesivek representant Anssi Huttunen.

– Han frågade om det fortfarande var aktuellt med en takrenovering, Vesivek hade nämligen expanderat sin verksamhet och var nu behjälpliga också för kunder i våra trakter. Vi bokade genast tid för en inspektion av vårt tak.

Plåttak eller tegeltak?

Ari och Leena hade först tänkt byta det gamla tegeltaket mot ett nytt, men efter att ha begrundat det hela ytterligare bestämde de sig för ett plåttak.

– Tegelimitation skulle inte se bra ut på vårt gamla timmerhus. Falsad plåt var ett betydligt bättre alternativ – gediget, snyggt och tidlöst. Vesivek takplåt har dessutom godkänts av Museiverket i Finland, det betyder att den får användas också på gamla hus.

Beslutet var tillslut lätt att fatta: såväl kvalitet och pris som helhet övertygade.

– Vi kände att vi kunde lita på Vesivek, förklarar Ari.

Vimmel på taket och en yrkesstolthet som verkligen syns

Så, hur startade själva renoveringen?

– På utsatt dag i oktober kom sex killar med bilarna fyllda av allt som behövdes. Med stort intresse såg jag på hur arbetet fortskred, killarna var ganska nyanställda och några var delvis oerfarna, men självklart övervakades de av rutinerade handledare som såg till att allt utfördes på rätt sätt.

– Vårt hus är ganska högt, och jag måste erkänna att jag ibland var lite rädd för att det skulle hända något när de klättrade runt där uppe på taket. Säkerheten hade de dock koll på och hela renoveringen tog blott tre dagar, precis som överenskommet. Då ska det ändå tilläggas att taket visade sig ha sjunkit litegrann sedan kriget och därför behövde rätas upp.

– När renoveringen var färdig var det roligt att se yrkesstoltheten som killarna utstrålade. De var lika nöjda med vad de åstadkommit som vi var, sociala och trevliga killar allihop, säger Ari.

Mycket nöjda med takrenoveringen – nu återstår bara resten av huset

Nu har familjen Lehikoinen hunnit bo under sitt nya tak i en vinter. Så, hur känns det?

– Vi är jättenöjda med vårt nya tak. Flera grannar har kommit för att syna det och jag tror faktiskt att några av dem också har begärt in offerter, säger Ari.

Också Leena tycker att gården ser fräschare ut:

– Taket blev väldigt bra. Killarna från Vesivek berättade också att snön nu skulle ha svårare att samlas på taket och att den skulle falla ner av sig själv. Och det stämde ju, säger Leena och fortsätter:

– Ändå finns det mycket kvar att göra här. Nästa jobb blir att byta fasadbeklädnaden och renovera verandan. Både fasaden och verandan ska renoveras enligt gamla traditioner så det kommer att kokas en hel del rödfärg här i sommar.